DeeLight

Äntligen fint väder:) Har spenderat tre timmar nere på ängen.
Det var jätteskönt. Nu sitter jag på balkongen och njuter av värmen.
Det är skugga på balkongen men det är såå skönt. Tydligen ska
det vara sånt här väder åtminstone fram till lördag. Jag hoppas
verkligen det. Jag älskar sommaren.

Fick mina tre böcker för 99 jag beställde på Bokus. Plus att jag köpte
en bok i affären. Den jag köpte i affären var 14 år till salu. Handlar om
en tjej i sverige som efter en våldtäkt börjar att prostituera sig. Den var helt ok.
Hemsk. Dom jag köpte på Bokus var Att älska som en porrstjärna av Jenna
Jameson. Där får man läsa allt om hur hon hamnade i branschen.
Den har jag börjat läsa idag och den är intressant. Den andra boken heter
När ingen ser och handlar om en pojke som blir utnyttjad av sin pappa.
Tredje boken heter Skändad och handlar om en flicka i Senegal som blir
könsstympad och sen tvingad till giftermål och om hennes liv i Paris.
Bara hemska böcker jag valt, usch. Vad är det med oss tjejer som gör att
vi måste läsa om andras hemska öden? Alla dessa böcker är baserade
på verkliga händelser:(

Blev ett bra pass på gymmet. Tränade ben och rumpa.
Och mage förstås;) Efter jag var klar så tog jag en powerwalk
hem. Jag har alltid varit en person som svettas väldigt lite
men på senaste tiden så svettas jag massor när jag tränar.
När jag kom hem så var mitt linne helt genomblött. Kan inte
påstå that I am loving it men finns ju inget att göra;) Just nu
känner jag av lite huvudvärk och är trött och seg. Jag sov en
stund förut men är fortfarande trött. Var faktiskt trött när jag
vaknade i morse. Hoppas jag inte börjar bli sjuk:(

Jag börjar sakta men säkert att kasta masken och gå ut i livet
with a naked face, a naked soul. Jag är totalt ärlig mot alla. Jag
lider av social fobi. Men jag ska göra nåt åt det. Det känns enklare
när alla vet. Jag tänker inte skämmas för det finns inget att skämmas
över. Igår var jag och tittade efter en present och stötte på en
kompis till Jeffrey. Vi pratade lite, sen frågade han om vi skulle
ta en fika. Den gamla Denise kanske skulle skyllt på att hon var
tvungen att åka hem. Men den nya Denise sa Ja, gärna. Så vi tog
en fika och pratade om allt mellan himmel och jord. Min sociala
fobi bland annat. Han sa att han finns där om jag vill öva. Han
dömde inte. Varför skulle han göra det? Är man en bra människa
så gör man inte det. Jag kände mig glad och lättad efter den trevliga
fikan:) Idag var det kalas för Jeffreys brorsdotter. Jeff är i göteborg
så han kunde inte gå. Den gamla Denise skulle valt att stanna hemma
och inte gått. Den nya Denise kom först och gick sist. Jag hade jättetrevligt
och kände mig glad och omtyckt. Bara dom här två sakerna har stärkt mig
så mycket. Keep up the good work!

Man gömmer sig ofta bakom en mask när man har social fobi...
men jag är redo att kasta den masken nu.

Jag lider ju av social fobi och det är så otroligt jobbigt. Jag kan ärligt säga
att ibland känns det som om jag inte har nåt liv. Visst, jag är inte totalt
isolerad men jag lever inte ett liv som man ska. Allra oftast så sitter jag
hemma i min ensamhet. Bara för att jag mår så dåligt när nåt är inplanerat.
Saker som familjeträffar,fester, bio, fika och umgås med folk som jag gillar.
Varför ska jag må dåligt och bli nervös över att träffa och umgås med
människor jag gillar? Den frågan har jag ställt mig själv många gånger
men jag hittar inget svar.Förutom att hjärnan beter sig väldigt irrationellt
när man har social fobi.

Jag har i flera år kännt att jag missar så mycket. Att jag när jag är gammal
kommer sitta utan allt för många minnen och ångra allt jag inte gjorde.
Men ändå fast jag kännt så så har det ändå fortsatt. Jag har "valt" the easy
way out. Det trygga alternativet. Stanna hemma. Stanna hemma och må bra?
Men grejen är att jag mår inte bra för att jag stannar hemma. Visst, först när
jag tar beslutet så känner jag en enorm lättnad och känner mig lugn. Men sen
mår jag bara dåligt. Dåligt för att jag sitter ensam och faktiskt missar massa
kul. Dåligt för att jag gör människor besvikna genom att inte följa med. Så det
hela slutar med att jag sitter hemma med ångest och är ledsen. Lyckat....

Jag har en variant av social fobi som gör att jag koncentrerar mig väldigt
mycket på mitt utseénde. Jag har höga krav, jag är perfektionist, jag tycker
oftast att jag är ful och att alla ser bättre ut än mig. Jag har aldrig fått höra
att jag är ful så jag vet inte vart det kommer ifrån. Och innerst inne så vet
jag att jag inte är ful men ändå så ser jag bara en ful tjej ibland när jag
tittar mig i spegeln. Det är nog mycket därför jag inte gillar att ha bilder på
mig själv. Jag försöker ibland att "öva" mig genom att lägga ut bilder här
på bloggen, men det blir oftast en bild med halva ansiktet eller en pyttebild.
När jag tar bilder så kan jag ta om dom typ 30 gånger innan jag är nöjd.
Normalt....

När du har social fobi så oroar du dig ju ständigt över vad andra ska
tycka och tänka om dig. Jag vill kunna högaktligen skita i vad andra
tycker om mig. Men istället så tänker jag att andra ska tycka att jag
är en konstig filur, att dom ska tycka illa om mig fastän jag är en bra
tjej. Att folk ska tycka att jag är tråkig. Det är därför jag knappt aldrig
är på Msn, jag har ju bytt Msn med några jag lärt känna genom bloggen
men jag blir bara nervös över att dom ska tycka att jag är tråkig. På ett
sätt känns social fobi som om man fortfarande är en blyg tonåring som
är osäker på allt.

Social fobi kan tyvärr förstöra mycket i ens liv. Det är inte alla som har
tålamod med det som social fobi tillför. Inte alla vänner som orkar
vänta på en när man har en period när man inte orkar höra av sig
eller umgås. Ens partner får ju också ta otroligt mycket. Han/hon ska
stå ut med att vara beredd på att man inte följer med. Beredd på att
bli besviken många gånger. Beredd på att inte ha ett normalt förhållande.
Beredd på att få många frågor av vänner som undrar. Om han/hon kan
ta det så är det väldigt starkt. Men det finns en gräns för alla och det är
ju verkligen förståeligt. Min kärlek har haft otroligt tålamod med mig och
visat mig massa kärlek och försökt. Men även han har en gräns och
den är nog nådd nu tyvärr. Även fast det är det sista jag vill så är det
en väckarklocka för mig. En rejäl spark i arslet. Ska jag fortsätta så här
och leva på sparlåga,leva ett halvt liv. Förlora mitt livs kärlek. Är det värt
det? Mitt svar är Nej. Det är nu allvaret sätter igång. Det är nu mitt nya
liv startar. Nu ska jag leva. Idag är första dagen på resten av mitt liv.

Nu kör jag stenhårt. Sociala fobin, look out cause I am out to get you!

Tog en powerwalk till Willys och handlade massa
nyttigt att äta:) Men god damn vad svettig jag var när
jag kom hem. I was sweating like R Kelly in a girl
scout meeting. Yuck!

Jag satt i tolv timmar framför tv:n igår. Först såg jag filmen om
Jackson 5, sen Michaels memorial och sen konserten och sen
började jag se dokumentären men somnade. Jag satt och grät
mig igenom the memorial:( Usch vad sorgligt det var. Värst var det
ju när Paris, Michaels dotter pratade, då bröt jag ihop helt. Lilla
gumman som ville försvara sin pappa som fått ta så mycket skit
i sitt liv. Jag skulle kunna skriva sida efter sida om mina tankar
och känslor om Michael. Men det jag kan säga är att han saknas
mig. Han var verkligen en Stor idol och det är svårt att fatta att han
är borta. Jag personligen tror inte Michael hade ett elakt ben i
kroppen. Han var en underbar människa som inte mådde bra
och fick stå ut med att bli anklagad för hemska saker och bli
förlöjligad. No respect! Så all media och människor som inte
fattade vad Michael var för människa och vad han stod för, Your loss!
Och enligt mig kan hans pappa burn in hell.

Saker blir ju så mycket roligare om man gör dom tillsammans.

Skulle mer än gärna ligga så här och njuta. Idag är det molnigt:(
Solen börjar komma fram lite men det är ju inte som det varit.
Jag har ont i huvudet idag men har tagit en tablett och hoppas
det går över snart. Igår skulle vi träffat kompisar och grillat men
det regnade så Jeffrey och jag åt hemma på balkongen istället
för vi trodde grillningen inte skulle bli av. Det blev den i alla fall men
vi gick och joinade gänget lite senare. Hade väldigt trevligt. Träffade
"Mini" också, en tjej jag lärt känna genom bloggandet. Hon och Jeff
känner ju även varann (small world;) Det var kul att äntligen hälsa
ordentligt och prata lite. Hon var lika supergullig i verkligheten:)
Nu ska jag ägna mig åt att städa lite här hemma. Känner mig
lite nere och frustrerad fortfarande för vissa saker är inte som
jag skulle vilja, tror jag inte i alla fall. Får försöka få lite klarhet
i det idag så jag kan må bättre.

Beställde den här bikinin från Nelly. Jag gillar den men överdelen
ser lite väl hemsydd ut tycker jag. 149 kronor delen. Finns även i rött/vitt
och svart/vitt. Fan att jag inte såg den svartvita innan.

Var en sväng och hälsade på pappsen i onsdags.
Alltid lika mysigt där ute. Skönt för själen.

Det har ju varit otroligt fint väder och då vill man inte sitta
framför datorn men jag är inne i en väldigt jobbig period
i mitt liv just nu så det är även därför det inte blivit mycket
bloggande på sista tiden. Jag hoppas jag kommer må
bättre snart för just nu är det allt annat än kul:(

Min lilla tårtkupa och diskmedel och tvålpump.
Senaste inköpen till köket.

Vilken värme det är idag. I´m loving it:)
Fläkten går på högvarv här hemma, utan den skulle
man smälta bort. Jag spenderade ett par timmar på
ängen och solade och läste tidning och bok och
mumsade kall vattenmelon. Yummie. Jeffrey hade
samlat ihop ett gäng kompisar och skulle spela
fotboll. Några av hans kompisar är ju kända spelare
och på nåt sätt hade Aftonbladet fått tips och kom
springande och störde. Fattar inte vad det är för
intressant med fotbollsspelare som spelar fotboll
på sin fritid. Låt dom ha kul utan massmedia.

Jeffrey ska ha Guitar Herokväll med grabbarna så jag tänkte
fly fältet;) Jag ska sova i pappas lägenhet. Pappa är på landet
så jag får lägenheten för mig själv. Han sa Då får du se hur det
är att leva in the real world. Haha, pappa tycker jag är så ordentlig
(läs pedant) och har så fint hemma så han brukar alltid kalla
mitt hem för lilla dockhuset. Jag har inte ärvt mitt pedanteri
från vare sig pappa eller mamma så jag vet inte vart jag fått
det ifrån. Även om dom inte är värsta slarvpellarna så är
dom inte lika överdrivna som jag. Nu ska jag packa ihop
en väska med saker att ta med. Pappa har inget internet
så jag får se hur jag klarar mig;)