DeeLight

Shoppingdag på stan idag:D Jag shoppade faktiskt inga mängder.
Jag köpte en tröja, halsduk, eyeliner, läppstift. Några doftpåsar,
en handtvål och en tröja till Jeffrey. Kunde ha köpt mer men måste
ju spara till Thailand. Jag fick ut ganska bra lön den här månaden
så jag kunde föra över 3000 till sparkontot yay:) Nu är det bara
4000 till sen har jag så mycket så man lever riktigt bra där nere;)

Jag var inte full av kärlek direkt när jag hade mitt möte med
min coach och min handläggare, men det kändes ändå bra att
rensa luften lite. Min coach började babbla massa strunt (som
vanligt) och sa att jag varit missnöjd och att han då tyckte det
var en bra idé med ett trepartsmöte. Ni ska ju inte tro att jag
bara kunde vara tyst då, utan jag sa; "Trepartsmötet var redan
bestämt att vi skulle ha innan jag uttryckte mitt missnöje. Sen
hörde du inte av dig på en månad, därav missnöjet eller rättare
sagt mera missnöje." Då såg han som vanligt lite dum ut. Va fan
tror han? Jag säger precis vad jag tycker och tänker från och med nu.
 
Min handläggare märkte ganska bra att jag var irriterad. Jag
sa min mening till henne också angående en incident tidigare i år
när jag faktiskt var på en intervju och till och med fick jobbet men
hon fixade in mig på det här muppstället istället. Jag sa till henne;
"Ok, det var inte rätt jobb för mig men det som kändes fel var att
du lät jätteirriterad som om jag gjort nåt fel och då kändes det som
du kapade mig vid fotanklarna direkt och fick mig att tappa ännu mer
självförtroende. Du kunde uttryckt dig på ett bättre sätt."
Jag fick faktiskt en ursäkt. Hon sa att det var verkligen inte meningen
att jag skulle känna så för det var inte mig hon var irriterad på. Tror
nog hon kände sig lite dum, såg så ut.

Anywhoo, nu hade min coach en idé på ett ställe som jag kunde
börja praktisera på för att sen få anställning. Jag hade en snabb
liten intervju faktiskt redan idag och dom gillade mig jättemycket 
och jag tyckte att både chefen och hennes högra hand var
supertrevliga men dom var otroligt stressade och det märktes att
tempot på det jobbet kommer vara högt. Min stresströskel är inte
den högsta, eller det beror på vad det är för jobb men just dom
uppgifter jag skulle ha här skulle inte funka så bra ihop med min
stresstålighet tror jag:S Jag har sökt flera andra jobb som jag
hoppas mer på. Men jag tror jag hoppar det här.

   
Jag är inne i en period där jag slukar film
Dom senaste 4 månaderna ungefär så kollar
jag på film dagligen. Jag har haft skräckfilmsperiod,
tecknatperiod, svensk filmperiod. Komedi, action,
drama you name it. Jag gillar ju action väldigt mycket.
Explosioner, biljakter, snygga slagsmål och pang pang;)
En gammal klassiker för mig är Die Hard. Sen finns det
självklart nyare rullar som jag gillar. Men jag har en soft
spot för 80-talsfilmer måste jag erkänna. Tror jag relaterar
till barndomen när man var liten och problemfri haha.
Men visst är det mysigt att sitta och titta på E.T, The
Goonies och Den oändliga historien:) Den sistnämnda
tittade jag på senast igår:D Jag är en allätare när det kommer
till film men jag har lite svårt för sega kärleksdraman måste
jag säga så det blir det inte så ofta. Skräckisar har jag nog sett
dom flesta, om ni inte är rädda för såna filmer måste ni kolla
upp Shelter, den var riktigt bra.

Såg den här "utmaningen" funderar på om jag ska göra den.
Kan ju vara kul;)

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Idag var jag arg. Ni vet sån där dag när allt ska jävlas. Jag var tvungen
att åka till ett ställe jag hatar för att få en blankett underskriven. Eftersom
jag inte jobbar heltid så har AF bestämt att jag ska gå i nån slags verksamhet
också. Jag har fått en coach. För det första blev jag helt förvånad över vart
jag hamnat första gången jag kom dit. Dom flesta som är där är utländska
som inte kan språket så bra (nej jag är inte rasist, min pojkvän är född
i gambia) dom svenskar som är där har nåt fel. Jag menar inte att jag är
bättre än nån men jag missar att se vart jag passar in riktigt. Flera av dom
som går där undrade också det och trodde jag var personal.

Anywhoo, så är min coach mitt irritationsobjekt. Jag har haft tålamod och
varit trevlig men nu den senaste månaden har jag börjat bli riktigt förbannad.
Han sa senast jag var där att han skulle ringa mig på fredagen (detta var på
tisdag) Det var 4 veckor sen. FYRA! Han, jag och min handläggare på AF
skulle ha ett möte eftersom jag redan då uttryckt lite tankar om att det inte
funkade. Idag gick jag bara dit för att jag var tvungen att få en blankett
påskriven. Jag tänkte att jag orkar verkligen inte med honom så jag tänkte
fråga nån annan att skriva under. Då kommer han springande och säger;
"Men jag är ju här." Jag svarar; Ja, det är mycket möjligt men jag har noll
lust att prata med dig. Jag hade liksom nått gränsen och var såå förbannad.
Han såg ut som ett frågetecken och stammade fram; "Va, va vill inte prata
med vem?" "Med dig", svarade jag. "Ok, vi kan prata en annan dag" säger
han då. "Nej, vi pratar nu men jag är riktigt förbannad och jag kommer säga
precis vad jag tycker" sa jag då.

Så vi sätter oss och jag ger honom a piece of my mind. Jag frågar rakt ut vad
hans ursäkt är att han inte hört av sig på fyra veckor.(ni tänker kanske, men
varför hörde du bara inte av dig själv. Grejen är att han har lallat runt så här
förut så jag tänkte se om han tänkte lalla runt igen och hur lång tid det skulle ta)

Han ser jätteskyldig ut och stammar fram en ursäkt och börjar babbla om att
han hörde av sig till min handläggare på AF, så det låg i hennes händer. "Ok, hon
har inte heller hört av sig så hon har också gjort fel" sa jag då. Sen babblar han
vidare om att när han kom tillbaka från semestern...."Vänta lite" avbryter jag
honom. "Har du varit på semester?! Ja, svarar han. "Och du tycker inte att
du skulle meddela mig om det??" Han ser dum ut och stammar. "Du är min
coach, tycker du inte att jag borde veta om du finns på plats?" Mera stammande,
mera ursäktande. Jag avbryter honom och säger; "Det här är under all kritik.
Det ger mig inte nånting att gå här. Du kanske ska koncentrera dig på din roll
som chef här men du borde inte ta på dig att coacha folk, för tydligen har du
alldeles för lite tid för att kunna sköta det ordentligt. Från och med nu så sköter
jag mitt coachande och jobbsökande själv." Han ser fortfarande dum ut och ber
om ursäkt och försöker skylla ifrån sig. Jag ber honom skriva under mitt papper.
Han har för länge sen insett att det inte är nån ide att bråka med mig så han
stammar fram att det är ok att jag sköter allt själv. Han frågar om jag kan ringa
tisdagar och torsdagar för att uppdatera. Jag säger med en gravallvarlig min;
"Jag mailar" Visst, visst, inga problem skyndar han sig att säga. "Bra, hej då"
säger jag och går.

Innan så var jag sååå pissed men efteråt så kändes det såå skönt att fått
sagt vad jag ville. Jag är en lugn person för det mesta och jag kan ta en
del men det finns en gräns och då lackar jag ur. Men efteråt kände jag
mig lättad och nöjd;)

Jag har inte bloggat på ett tag, har velat men har jobbat och sen varit trött.
Så kul när jag får jobba:) För er som inte vet så har jag inget heltidsjobb.
Jag brukade jobba 4 dagar i veckan förut men pga lågkonjukturen så har
det blivit mindre att göra på mitt jobb så nu ringer chefen bara när han har
fått in nåt. Jag har jobbat där i 4 år nu och jag trivs så bra och jag tycker
fortfarande att det är lika kul som när jag började:) Och man kan inte be om
en bättre chef, han är verkligen världens bästa. Han behandlar mig som en
i familjen. Men eftersom det blivit så lite jobb nu senaste tiden så måste jag
söka ett annat jobb. Chefen är medveten om det. Jag skulle vilja ha ett annat
jobb men ändå kunna hoppa in på det här jobbet ibland, det vore det bästa.
Jag sitter i alla fall nu och kollar lite och har hittat ett jag ska söka.