DeeLight

Idag var jag arg. Ni vet sån där dag när allt ska jävlas. Jag var tvungen
att åka till ett ställe jag hatar för att få en blankett underskriven. Eftersom
jag inte jobbar heltid så har AF bestämt att jag ska gå i nån slags verksamhet
också. Jag har fått en coach. För det första blev jag helt förvånad över vart
jag hamnat första gången jag kom dit. Dom flesta som är där är utländska
som inte kan språket så bra (nej jag är inte rasist, min pojkvän är född
i gambia) dom svenskar som är där har nåt fel. Jag menar inte att jag är
bättre än nån men jag missar att se vart jag passar in riktigt. Flera av dom
som går där undrade också det och trodde jag var personal.

Anywhoo, så är min coach mitt irritationsobjekt. Jag har haft tålamod och
varit trevlig men nu den senaste månaden har jag börjat bli riktigt förbannad.
Han sa senast jag var där att han skulle ringa mig på fredagen (detta var på
tisdag) Det var 4 veckor sen. FYRA! Han, jag och min handläggare på AF
skulle ha ett möte eftersom jag redan då uttryckt lite tankar om att det inte
funkade. Idag gick jag bara dit för att jag var tvungen att få en blankett
påskriven. Jag tänkte att jag orkar verkligen inte med honom så jag tänkte
fråga nån annan att skriva under. Då kommer han springande och säger;
"Men jag är ju här." Jag svarar; Ja, det är mycket möjligt men jag har noll
lust att prata med dig. Jag hade liksom nått gränsen och var såå förbannad.
Han såg ut som ett frågetecken och stammade fram; "Va, va vill inte prata
med vem?" "Med dig", svarade jag. "Ok, vi kan prata en annan dag" säger
han då. "Nej, vi pratar nu men jag är riktigt förbannad och jag kommer säga
precis vad jag tycker" sa jag då.

Så vi sätter oss och jag ger honom a piece of my mind. Jag frågar rakt ut vad
hans ursäkt är att han inte hört av sig på fyra veckor.(ni tänker kanske, men
varför hörde du bara inte av dig själv. Grejen är att han har lallat runt så här
förut så jag tänkte se om han tänkte lalla runt igen och hur lång tid det skulle ta)

Han ser jätteskyldig ut och stammar fram en ursäkt och börjar babbla om att
han hörde av sig till min handläggare på AF, så det låg i hennes händer. "Ok, hon
har inte heller hört av sig så hon har också gjort fel" sa jag då. Sen babblar han
vidare om att när han kom tillbaka från semestern...."Vänta lite" avbryter jag
honom. "Har du varit på semester?! Ja, svarar han. "Och du tycker inte att
du skulle meddela mig om det??" Han ser dum ut och stammar. "Du är min
coach, tycker du inte att jag borde veta om du finns på plats?" Mera stammande,
mera ursäktande. Jag avbryter honom och säger; "Det här är under all kritik.
Det ger mig inte nånting att gå här. Du kanske ska koncentrera dig på din roll
som chef här men du borde inte ta på dig att coacha folk, för tydligen har du
alldeles för lite tid för att kunna sköta det ordentligt. Från och med nu så sköter
jag mitt coachande och jobbsökande själv." Han ser fortfarande dum ut och ber
om ursäkt och försöker skylla ifrån sig. Jag ber honom skriva under mitt papper.
Han har för länge sen insett att det inte är nån ide att bråka med mig så han
stammar fram att det är ok att jag sköter allt själv. Han frågar om jag kan ringa
tisdagar och torsdagar för att uppdatera. Jag säger med en gravallvarlig min;
"Jag mailar" Visst, visst, inga problem skyndar han sig att säga. "Bra, hej då"
säger jag och går.

Innan så var jag sååå pissed men efteråt så kändes det såå skönt att fått
sagt vad jag ville. Jag är en lugn person för det mesta och jag kan ta en
del men det finns en gräns och då lackar jag ur. Men efteråt kände jag
mig lättad och nöjd;)