Meeting ajourned!
Jag var inte full av kärlek direkt när jag hade mitt möte med
min coach och min handläggare, men det kändes ändå bra att
rensa luften lite. Min coach började babbla massa strunt (som
vanligt) och sa att jag varit missnöjd och att han då tyckte det
var en bra idé med ett trepartsmöte. Ni ska ju inte tro att jag
bara kunde vara tyst då, utan jag sa; "Trepartsmötet var redan
bestämt att vi skulle ha innan jag uttryckte mitt missnöje. Sen
hörde du inte av dig på en månad, därav missnöjet eller rättare
sagt mera missnöje." Då såg han som vanligt lite dum ut. Va fan
tror han? Jag säger precis vad jag tycker och tänker från och med nu.
Min handläggare märkte ganska bra att jag var irriterad. Jag
sa min mening till henne också angående en incident tidigare i år
när jag faktiskt var på en intervju och till och med fick jobbet men
hon fixade in mig på det här muppstället istället. Jag sa till henne;
"Ok, det var inte rätt jobb för mig men det som kändes fel var att
du lät jätteirriterad som om jag gjort nåt fel och då kändes det som
du kapade mig vid fotanklarna direkt och fick mig att tappa ännu mer
självförtroende. Du kunde uttryckt dig på ett bättre sätt."
Jag fick faktiskt en ursäkt. Hon sa att det var verkligen inte meningen
att jag skulle känna så för det var inte mig hon var irriterad på. Tror
nog hon kände sig lite dum, såg så ut.
Anywhoo, nu hade min coach en idé på ett ställe som jag kunde
börja praktisera på för att sen få anställning. Jag hade en snabb
liten intervju faktiskt redan idag och dom gillade mig jättemycket
och jag tyckte att både chefen och hennes högra hand var
supertrevliga men dom var otroligt stressade och det märktes att
tempot på det jobbet kommer vara högt. Min stresströskel är inte
den högsta, eller det beror på vad det är för jobb men just dom
uppgifter jag skulle ha här skulle inte funka så bra ihop med min
stresstålighet tror jag:S Jag har sökt flera andra jobb som jag
hoppas mer på. Men jag tror jag hoppar det här.
