Anxiety
Vaknade i natt och det kändes typ som jag skulle dö.
Jätteobehaglig känsla:( Kändes som jag höll på att tyna bort
typ, som mitt hjärta skulle stanna och allt i min kropp sakta skulle
sluta fungera. Jag minns att jag sa till Jeffrey att det känns som jag
ska dö och som en elefant sitter på mitt bröst. Han försökte så gott
han kunde att få mig att må bättre. Han höll om mig och smekte mitt
bröst (bröstkorgen alltså) Somnade om till slut. Jag antar att det var
ångest men fattar inte hur jag kunde få det sådär mitt i natten när
jag sover. Har känt av lite till och från under dagen:( Det känns som
att det är väldigt mycket just nu. Vill bara gömma mig under täcket
ibland och gråta, tänker att jag ska göra det när jag kommer hem men
då sysselsätter jag mig med annat så jag "glömmer" bort det. Men det
kanske kunde vara bra att gråta ut lite för att släppa på spänningar.
Blä för att må skit!
Så där känner jag med emellanåt, och det här med att gråta ut skulle vara bra men ibland går det ju inte. Ungefär som att kroppen vägrar släppa fram gråten när man känner att man behöver, och istället kommer det som en exploderande bomb istället... :(
Jag börjar fundera på att använda/träna på avslappning, och se om det kan få någon effekt. Kan ju inte skada att prova i alla fall!
Kram!
Lina: Det känns som jag går med gråten i halsen ibland typ men vem vet om det kommer nåt när jag väl släpper på det:S Allt är värt att pröva när det kommer till att må bra. Jag ska också prova det. Kram
Usch så obehagligt... Hur känns det om du går ut och promenerar, inte om det är natt dårå. Jag har märkt att jag börjar få mer och mer en känsla av panik ångest... Vet inte om det är samma du känner.
Jag gör likadant som du "Glömmer" bort det- Men då är det lätt att det kommer tillbaka.. Tack för dina ord och fina kommentar.. kram kram.
Fatima: Jag har lidit av panikångest så nej det är inte det jag känner utan bara vanlig ångest. Ja, det kanske kan vara en bra ide att gå ut och promenera när jag känner så, får prova det. Ja, det ligger ju där och gror liksom, man skjuter ju bara upp det när man "glömmer". Kram
Usch vad jobbigt. Förstår dig helt! Ibland vill jag också bara hem och gråta men då får jag för mig att göra andra saker istället för att glömma bort att man mår bajs. D bästa är att prata ut med någon man litar på... skönt att få ut lite iaf. Kram
Patricia: Ja, det är nog sant. Tråkigt nog känns det inte som jag har nån att prata med. Jag har ju min bästa kompis som jag litar på till 100% men jag känner ändå en spärr att prata om vissa saker:( Kram
