DeeLight

Blää, känner mig så sliten idag. Fysiskt och mentalt utmattad. Vill sova
för jag är så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen:S Men kan inte
sova! Jag är så stressad och trött på allt i den här Af, Blå vägenkarusellen
just nu. Det är så mycket som händer så min hjärna orkar inte med.
Har saker jag vill fokusera på men det går inget bra och drar ut på tiden
bara för att jag är stressad och min hjärna har svårare att ta in information
när jag är stressad:(

Blev ju som sagt placerad på två praktikplatser av Blå vägen. Bara det
att hålla på och hatta mellan två ställen. Det första stället var jag bara på
en gång för sen har dom inte behövt nån hjälp. Det andra stället har jag
varit en hel del på. Där fanns det ju chans till anställning om det funkade
bra. Och chefen sa redan efter två dagar att hon tyckte det funkade bra
och hon ville anställa mig framöver. Det handlar bara om varannan helg
och möjligtvis torsdagar men kul ändå att hon vill anställa mig. Hon sa att
hon tycker jag är så duktig, trevlig och bra på att ta ansvar. Kul att höra:)
Så jag har sagt att jag gärna jobbar där.

Sen har jag genom min arbetspsykolog blivit rekommenderad till en
Siuskonsulent. En Siuskonsulent är som en slags agent/manager kan
man säga. Konsulenten hjälper en att hitta en arbetsplats som matchar
ens intresse. Fixar praktik där som sen leder till anställning. Konsulenten
finns där hela tiden som stöd, kan följa med på intervjuen om man har
svårt för sånt. Vara en mellanhand mellan anställd och chef om det
behövs. Konsulenten finns även kvar som stöd efter man blivit anställd.
I upp till 1½ år. Hon som jag fått är jättegullig . Men det har gått lite snabbt,
för egentligen ska konsulenten lära känna sin klient under 1-2 månader för
att ta reda på vad personen i fråga är intresserad av och hur den funkar.
Nu blev jag mer eller mindre inföst snabbt. Och dom hade ett ställe till
mig direkt.

En lunchrestaurang. Jag söker ju inte ens såna jobb. Men ok, stället
jag ska få timanställning på är ju ett cafe, men det behöver ju inte
betyda att jag är intresserad av att bara jobba inom cafe och restaurang-
branschen. Anywho, så blev det snabbt bestämt att jag skulle på intervju
samma dag. Vi gick dit och jag gjorde ett väldigt bra intryck på chefen.
Hans fru hade fixat en tjej som skulle komma och provjobba veckan därpå
men han sa att han skulle prata med sin fru för han trodde att jag skulle passa
bättre. Sagt och gjort, veckan därpå (denna vecka) så hörde min konsulent av
sig och sa att jag kunde komma in och provjobba. Så jag provjobbade i onsdags,
dagen efter den andra tjejen provjobbat. Chefens fru var där och hon frågade om
jag inte jobbat med det här förut (portionering) för hon tyckte jag gjorde jättebra
ifrån mig. När dagen var slut så satte vi oss ner, jag, chefens fru och min
konsulent. Chefens fru sa att hon var jättenöjd och ville att jag skulle
börja där.


Det är då meningen att man praktiserar en månad och sen får anställning.
Jag sa ja. Det är ju lite svårt när man sitter så där och säga att man vill
tänka på saken. Men det kunde jag ju gjort i och för sig. Men jag känner
mig liksom tvungen att tacka ja för att inte verka otacksam eller verka
som jag inte vill ha ett jobb. För det vill jag ju verkligen. Jag har bra
arbetsmoral och jobbar till 100%. Men man vill ju gärna trivas också.
Det ska ju kännas kul att gå och jobba. Och det känner jag ju med mitt
extrajobb och även det andra cafejobbet känns kul. Men det här lunch-
restaurangjobbet kände jag bara nej. Jag skulle varit där idag för min
första dag men det tog bara stopp. Jag kände att jag kan inte jobba
där. Jag kommer inte trivas. Så jag tackade nej.

Update: Strök över meningen om min konsulent. Hon var gullig så länge
jag var en mindless slav som gör precis som hon säger. När jag sa nej
till jobbet och sa ifrån då var hon inte så len i käften längre. Jag frågade
om vi inte kunde hitta ett annat jobb som jag skulle trivas med, men då
helt plötsligt var jag inte berättigad hjälp av Siuskonsulenter. Hon sa ju
själv att Trivs du inte med det här så hittar vi nåt annat. Mycket skitsnack
på alla på AF och liknande ställen. Som sagt, så länge man gör som dom
vill så är allt bra men annars är det taggarna utåt. Jag pratade med
min pappa, han sa Stå på dig, du ska ju inte tvinga dig att vara nånstans
där du inte trivs. Och jag tänker stå på mig, jag tänker inte må dåligt(sämre)
bara för att göra  alla Af, Blå vägenidioter nöjda. Dom kan alla dra åt helvete
vad mig beträffar!!