Thoughts
Varning: Djupt inlägg;)
Jag är ju en väldigt tänkande människa. Jag tänker alltid massor
och överanalyserar och ältar mycket. Jag är ganska pessimistisk
också tyvärr. Väntar mig alltid det värsta. För om jag förbereder mig
på det värsta så är jag beredd och blir inte besviken och om det värsta
inte händer så blir jag lättad. Det gäller i alla situationer. Förhållanden,
arbete, umgängen med mera. Men nu på senaste tiden har jag haft en
så bra period. Jag känner mig mer avslappnad, positiv och lugn. Jag har
ju varit med om en hel del svek i mitt liv, därför är jag alltid rädd att bli sviken.
Tror att alla ska lämna mig. Tror att alla pojkvänner ska bedra mig. Tyvärr så
har ju Jeffrey fått känna på min osäkra sida. Mitt kontrollbehov. Men nu känner
jag mig så lugn. Jag vet att han älskar mig. Jag vet att han inte skulle vara
otrogen. Jag vet att han inte kommer lämna mig. Förut har jag vetat det men
ändå så har min osäkra sida varit där och gnagt. Så jag har inte kunnat vara
som jag vill till 100%. Jag hoppas att det är slut på mina osäkra, pessimistiska
dagar. För jag vill känna så här jämt. Andra kanske inte märker det men jag
märker hur mycket mer positiv jag blivit. Bara en liten sak som när jag vaknar
på morgonen. Om det var dåligt väder förut så suckade jag och sa Vilken tråkig
dag. Jag må fortfarande sucka men jag säger Vilket tråkigt Väder. För bara för
att vädret är dåligt så behöver ju inte dagen bli det. Jag märker att jag är så van
vid pessimistiska tankar och att jag alltid ska ha nåt negativt att oroa mig över.
Jag kan känna den oroade känslan men sen tänker jag efter. Jag har ju inget
negativt att oroa mig över. Jag är så ovan vid det men det är härligt. Men jag är
så rädd nu när jag är så glad och lycklig att det ska vända och komma nåt riktigt
jobbigt:( Men samtidigt så får jag väl tänka att jag tar det när det kommer. Cross
that bridge when I get to it. No point in worrying before it happens.
Ta dagen som den kommer och njuta av den till fullo.
Det är härligt att läsa hur du har vänt i dina tankar och känslor! Att du funnit en fin trygghet i Jeffrey, men även i mycket annat.
Det är just sånt här som stärker oss som människor, trygghet, glädje och lugn.
Och jag känner igen mig i det du skriver, är själv likadan med att tänka, överanalysera och så vidare. Och det här med att tro att "bara för att jag mår bra nu så kan jag ge mig fan på att något skit händer" - jag tänker också så!
Men man får försöka att förbise såna tankar och njuta av det man har nu - det som gör att man mår bra! :)
Hej!
Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Jag funkar precis på samma sätt, förbereder mig på det värsta och oroar och har mig och sen så händer inte ens det värsta. Det bästa händer inte heller utan det blir ofta något mitt emellan. Tänk så mycket onödig energi man lagt på att oroa sig... Mitt otroligt dåliga självförtroende har alltid varit boven i det hela. Jag blir rädd då jag tänker på det för man lever bara en gång och den tiden ska man ta väl hand om!
Jag har som du vet börjat läsa Kay Pollaks bok tt välja glädje och den har fåt mig att öppna ögonen mer för hur jag beter mig och framför allt hur stor makt jag låter mina negativa tankar ta. Läs den om du vill ha mer inspiration eller om du helt enkelt har en dålig dag (de kommer ju ibland).
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du börjat ett nytt kapitel i ditt liv med positiva tankar. Dålig dagar kommer och går, så är det ju i livet, men man ska inte låta sig dras ned av dem helt.
Lina och Linda: Det är otroligt hur mycket självkänsla och självförtroende kan spela in i ens liv. Och att man lägger energi på att tänka och må så dåligt över saker. Som sagt, vi har ju bara ett liv och vi kan inte sitta och titta på medans tiden går. Man måste leva i nuet och försöka älska varje minut. I alla fall gilla;)Sen ibland får man ta sig en deppstund och gråta ut lite, det tror jag är nyttigt. Jag ska absolut köpa den där boken. Tack för era gulliga omtänksamma kommentarer:) Stor kram.
Omg! känns som att jag har skrivit det här, föstår precis vad ud menar. Spc när det gäller killar, jag har också varit osäker och så, varit en kontrollbitch som kollar t.o.m upp om min kille säger sanningen lr ljuger blablala.. men nuuuu efter 3år så känns det så tryggt. Man har ju varit så rädd att bli sviken(igen) och om min kille nu skulle vara otrogen skulle d kännas som att det var mitt fel, jag har ju varit så dum och inte märkt något. Och dessutom är vi tjejer dramaqueens ibland! tex: om du har sett sex and the city, när Carrie lär känna Adrian och blir irriterad över att han faktiskt är "perfekt", och letar hon fel hos honom men hittar inget.. så det minsta lilla blir tills stor grej! Det finns faktiskt "perfekta" killar för oss alla, du verkar ha hittat din :)
Patricia: Haha, allt du skrev just nu kunde jag ha skrivit. Just det där med att stå som en dum idiot och inte märkt nåt, det skulle jag tycka var såå jobbigt. Och kolla upp om killen ljuger eller talar sanning. Och leta fel..ja allt det där är so me. Men inte nu längre förhoppningsvis:) Ja, det känns verkligen som jag hittat rätt.
