DeeLight

Jag har inte gråtit över farmor.
Det må låta kallt och hjärtlöst men det är inte
meningen. Men som jag sa så har våran relation
aldrig varit nära och hjärtlig. Jag är hennes enda
barnbarn men redan från början var hon inte speciellt
intresserad av mig. Hon och farfar var barnvakt en gång
när jag var bebis och efter det sa hon; Vi kan ta henne
när hon inte har blöjor. Bara en sån sak säger ganska
mycket. Kommer ihåg när jag var liten och ville visa henne
saker så fick mamma påpeka att jag pratade med henne
och ville visa henne nåt. Inte så mycket intresse direkt.
Sen när jag blev äldre så var det samma visa. Jag fick
pengar i födelsedagspresent och julklapp. Hon brukade
skriva nåt litet på kortet. Men det blev alltid pekpinnar på
hur man ska leva livet och om att jag inte valde rätt i livet.
Dom senaste åren fick jag inga pengar eller ens kort på
mina födelsedagar. Fast det kändes som jag klarade mig
utan ändå. Jag hade gärna velat ha en bra relation med min
farmor men hon var inte en sån som visade känslor. Hon
brydde sig tyvärr bara om min värdelösa farbror som inte
gjort annat än att förstöra livet för henne. Jag undrar om det
skulle varit annorlunda om min farbror varit normal. Jag
försökte flera gånger att skapa en relation men jag vägrar
att vara den enda som kämpar för en relation. Jag vill ha
nåt tillbaka av den andra personen också. Eftersom farmor
inte gjorde det så gav jag upp.

Nu har du fått lugn och ro i alla fall farmor. Vila i frid.