DeeLight

Det gick inget vidare hos tandläkaren idag. Ok, att jag inte gillar
det, jag kan tuffa till mig. Jag kan stå ut med den stoooora, äckliga
sprutan, jag kan stå ut med borren som låter så äckligt och rädslan
att bedövningen inte tagit och att det ska göra ont. Allt det kan jag ta.
Men jag klarar inte av att röntga. Jag lider ju tyvärr av emetofobi(fobi
för att må illa och kräkas) och då blir en sån liten sak som att stoppa
in och bita i dom där stora sakerna en otroligt jobbig grej. Jag kämpar
för att lyckas hålla dom kvar inne tillräckligt länge medans jag samtidigt
andas genom näsan och kämpar mot illamåendet. Jag tror min fobi
grundar sig på att när jag var liten så led jag av krupp och åkte ofta in
på sjukhus med igensvullna luftrör. Och fastän dom visste vad jag led
av så stoppade dom in den där jäkla spateln i munnen på mig, och
varje gång kräktes jag. Klarar än idag inte av spatlar. Jag hade krupp
från sex månaders ålder tills jag var 6 år så det var många år av
sjukhusbesök. Idag i tandläkarstolen så började jag gråta som en liten
mes:( Men jag klarade av att ta alla bilder till slut i alla fall. Nu behöver
jag inte röntga mer. Men jag ska tillbaka och laga några hål i nästa vecka:(
Känner mig fysiskt och psykiskt slut nu. Nu ska jag krypa ner och sussa.