DeeLight

Jag har under förra veckan mått väldigt dåligt. Jag har känt mig jätteledsen
och nere. Misstänksam och smått paranoid. Jag blir så förbannad att mitt
ex har förstört mig så pass. Jag var ju så glad när jag lyckades få tillit igen.
Men sen när jag åkte ner lite i humöret så började jag tvivla och var tillbaka
på ruta ett igen. Jag fick för mig massa saker och misstrodde Jeffrey. Och
blev ledsen att jag skulle bli sviken än en gång. När min svartsjuka tar över
och misstänksamheten och tvivlet tar över så blir jag näst intill manisk i mitt
sökande efter bevis på svek. Det är som om jag på nåt sätt ska överbevisa
mig själv. Som att jag Ska ha rätt i att alla killar är svin. Jag kan få allt till ett 
skräckscenario, så säker i mitt sinne på att det är något fuffens på gång.
I mitt förra förhållande så hade ju min intuition rätt för det mesta. Men min
intuition har ju blivit skadad på vägen. Minsta lilla och jag tror att det är den
som talar och jag har rätt. Men misstaget jag gjorde nu var att inte tänka
längre än näsan räckte. Om Jeffrey skulle vara otrogen, när skulle han haft
tiden till det? Det enda han gör är typ att jobba och träna fotboll, resten av
tiden är han med mig. Han sitter ofta på Msn men då är jag hemma och
oftast brevid honom till och med. Han får inga skumma sms, han
smusslar inte med mobilen. Så jag vet inte vad jag baserar en trolig otrohet
på egentligen. Jag är verkligen skadad. Och jag hatar att det ska vara så.
Men har man varit utsatt för massa svek innan så är det inte så lätt. Och
självkänslan är ju inte på topp direkt. Jag måste verkligen lära mig att älska
mig själv och lära mig att inte alla vill svika mig.
Oj, långt och personligt inlägg, men jag var tvungen att skriva av mig lite.