Trapped in my own mind
Igår bröt tredje världskriget ut.
Jag är så trött på att bli missförstådd. Så trött på att alla ska
tro att jag är en egoistisk människa som skiter i allt och alla.
Om man lär känna mig ordentligt så borde man veta att jag är
en otroligt snäll person. Men jag har mina problem. Men ta inte
mina gärningar för något elakt, utan ta reda på orsaken istället
för att dra egna slutsatser.
Jag är ingen sällskapsmänniska alla gånger. Jag gillar inte att
gå ut och festa, jag har svårt för fester och samlingar med många
människor. Det finns många orsaker till det. Jag är blyg och osäker.
Jag har socialfobistiska drag. Jag är en ensamvarg. När jag var mindre
så fick jag vänja mig vid att vara ensam. Innan mamma och pappa
skiljdes så bråkade dom jämt. Då satt jag ensam gömd i garderoben
och grät. När dom till slut skiljdes så fick jag vänja mig vid att när jag var
hos mamma så blev det ofta ensamma kvällar vid tv:n med en godispåse
medans mamma var ute på olika dejter. Om dom inte stannade hemma, men
då fick jag sitta ensam på rummet i alla fall. Mamma som har alkoholproblem
valde ju oftast att umgås med alla andra utom mig. När jag var tolv så valde
hon att flytta 25 mil ifrån mig med en gammal ungdomskärlek. Än en gång
fick jag vänja mig vid att vara ensam. Då pappa vuxit upp i ett hem där man
inte visade känslor eller pratade om saker. Jag var tolv och i puberteten och
hade ingen att prata med. Visst hade jag vänner och har, men jag har några få
istället för hundra olika. Jag har svårt att lita på människor, ständigt rädd att bli
lämnad eller att nån ska tycka jag är tråkig. Inte konstigt med tanke på att jag
blev lämnad av mamma. Har känt att jag alltid kommit i andra hand hos alla.
Igår fick jag höra nåt som gjorde så otroligt ont. Som om jag var en elak,
egoistisk människa som skiter i alla andra. Bara för att jag inte kom på
en fest. Den människan som jag tycker väldigt mycket om sa Om Denise
nån gång har en fest så får hon se om vi kommer. Det gjorde så ont att höra
att hon hade sagt så. Jag blev stum när jag fick det berättat och jag grät och
låg vaken halva natten. Döm inte en människa utan att veta hur den människan
är eller mår och om den har en orsak till varför den beter sig och gör dom val
den gör. Döm mig inte innan du har walked a mile in my shoes.
Jag vill ändra mig men det går inte att ändra ett livslångt beteénde över en natt.
Jag har lärt mig att ta avstånd från människor som ändå inte vill mitt bästa.. Som inte bryr sig om hur jag mår och är utan är helt uppe i sig själva utan att ens kunna inse hur en annan människa är annorlunda och kanske inte som 'alla andra'.
Det är jätte svårt. Men jag mår bättre nu när jag gjort det valet. Du tycker om denna människan, inte sant? Men det låter som om att hon/han inte ansträngt sig direkt mkt för att lära känna dig, den sanna dig. Jag vet ju inte hur situationen ser ut, men jag förstår om du blir ledsen när du får höra sån't, speciellt bakom ryggen dessutom.
Vad jag kan ge som råd är att försöka att inte bry sig, för att fråga människan ifråga om det är sant och varför hon/han sa så får du nog aldrig ngt svar från, inte många som ärliga och erkänner.
Så starkt och bra skrivet av dig. Och jag kan känna igen mig i mycket du skriver och hur du menar.
Jag hoppas att personen i fråga tar förnuftet till fånga och inser vilken fin och rar tjej du är, och du har inte gjort något fel - det är den andra personen som varit extremt klumpig och en jävla idiot!
Varma kramar!
Väldigt bra skrivet måste jag säga. Jag förstår precis hur du menar men tyvärr har folk lätt för att döma innan de orkat tänka på hur en annan människa har haft det. Det är tråkigt men det ska ju hela tiden gå så fort i detta samhälle...
Jag hoppas verkligen att denna vän till dig tänker till en extra gång i detta ämne och inser att du är som du är av en anledning, INTE för att du är elak och egoistisk! Det kanske inte är lätt för henne att relatera, hon kanske haft en "superbra" barndom utan bekymmer och då kan det ta tid. Men du kanske måste ge henne lite tid... Så länge tycker jag att du ska komma ihåg att du inte är något av de orden som hon vräkt ur sig om dig. Du verkar vara en helgo tjej som älskar och tänker på alla andra i din närvaro. Jag önskar dig en jättebra dag, solen skiner och jag hoppas att det ordnar upp sig med allt.
Stor kram!
Efter att ha läst din text så gråter jag nästan....din barndom verkar ha varit onödigt hård, och ingen barn borde uppleva det som du gjort! :(
Självklart har det satt sina spår, och du ska inte behöva f ö r s v a r a dej för den du är!
Du är DU -och om det inte passar dem så är det deras förlust, eller hur?
Din "kompis" uttryckte sig otroligt klumpigt, och hade jag varit du så hade jag ställt henne mot väggen....om du orkar vill säga.
Stå På Dej och låt dem inte trampa på dej!
Du är värd mer än så!!
KRAMAR
Alla: Tack va gulliga och omtänksamma ni är. Jag blir rörd. Stor kram till er alla:)
