DeeLight

Ikväll var det grillning med vänner men vart är jag? Hemma, som vanligt.
Jeffrey gick men jag orkade inte. Jag tycker det är jobbigt att umgås i större
sällskap ibland. Hell, jag tycker det är jobbigt att umgås i mindre sällskap
också ibland. Igår var en kompis till Jeffrey här, hon är en jättegullig tjej men
jag känner mig bara tråkig och som om jag inte har nåt att säga. Jag hatar
att ha problem med social fobi. Det är nog inte så många som märker av att
jag har det. Kanske kan uppfattas som lugn och blyg ibland av vissa. Men dom
flesta uppfattar mig som trevlig, glad, skämtsam och en som kan ge svar på tal.
Om dom bara visste att jag kämpar och lider i mitt inre. Kämpar för att verka
normal. Jag skulle ge mycket för att vara en tuff, framåt tjej som inte är rädd för
att göra bort mig. En tjej som älskar livet och vågar prova massa saker. En
tjej som folk beundrar. En tjej som mina nära är stolt över. Men det känns
som jag aldrig kommer bli den tjejen. Jag kommer vara tjejen som är rädd
för massa saker. Tjejen som drar sig undan och är en ensamvarg. Tjejen
som låter bli att göra saker och därför missar massor i sitt liv.
Tjejen som aldrig är riktigt glad..

Deppigt inlägg men var tvungen att skriva av mig.