Shitty
Jag trivs inte med livet just nu.
Jag vet inte varför jag aldrig kan känna mig riktigt glad
och lycklig. Jag känner mig ledsen, nere. Jag har inga
positiva känslor, allt är negativt. Jag känner mig stressad.
Jag har inget kul, jag orkar inget, har ingen lust med nåt.
Jag isolerar mig. Orkar inte träffa vänner. Jag orkar inte
ens vara på Msn längre, jag har inte varit där på flera
månader. Orkar inte engagera mig liksom. Orkar inte
sätta på mig masken. Jag känner mig oälskad.
Jag och Jeffrey tjafsar, han kan inte förstå mig. Känns
inte som nån kan förstå mig. Jag går dessutom och
är rädd att jag ska dö. Får för mig att jag har cancer eller
nån annan dödlig sjukdom. Alla negativa tankar bara sköljer
över mig. Och just nu känns det som jag ska drunkna i dom.
Jo tyvärr förekommer det dumma dagar som man allra hels hade varit utan men sen å andra sidan tänk hur mycket man uppskattar de dagar då allt precis allt är på topp för tro mej en sådan dag väntar runt hörner. Kramar //niggarette
Niggarette: Jag önskar att det bara rörde sig om några dumma dagar men det är tydligen så här mitt liv ska se ut. Ser inte ut som depressionen nånsin kommer släppa sitt grepp om mig:( Kram
Usch... Låter rätt pissigt det där. Förhoppningsvis är det lite bättre imorgon iallafall. =/ Kram
Men gumman... Det låter inte alls kul. Jag känner igen en del av dina tankar så väl. Finns (på msn...) om du vill/behöver prata men förstår om du inte orkar. Det är lätt att isolera sig då livet känns hårt. Men det är bra att be om hjälp ibland oxå... Går inte du hos en psykolog? Han/hon kanske kan hjälpa dig? Stor kram!
Sara: Ja, lite bättre kändes det idag. Kram
Linda: Det är typiskt mig att verkligen isolera mig och inte prata med nån:( Blir som en spärr liksom. Måste jobba på det. Jo, jag går hos psykolog men det känns inte som jag kommer nånstans. Som om jag har fastnat. Men jag ska till honom nästa vecka så jag får väl ta upp det igen. Stor kram.
Nä men du! Oj, vad läskigt. Hade lika gärna kunnat vara jag det där. Men än en gång det känns som en tröst att man inte är ensam om sådana känslor...
Fia: Inte kul att det verkar vara så många som mår dåligt men visst är det en tröst att man inte är ensam. Kram
