Anger issues
Alltså, det här är så pinsamt. Jag vill inte ens berätta det.
Jag har ju som sagt ett jävla temperament ibland. Och ibland
kan jag få utbrott och bara skrika och svära. Men det är ju hemma
som det händer. Men idag på väg hem från gymmet så fick jag
ett utbrott offentligt. *rodnar* Jag kände redan på morgonen att jag
inte var på bra humör idag. Och på väg hem kände jag hur det
bara blev värre och värre. En kärring kom och trängde sig in i vagnen
utan att ens be om ursäkt, sen kom en annoying unge och knuffade
på mig och var allmänt jobbig. När jag skulle byta tunnelbana så
är det en gubbe som går lååångsamt framför mig i trappan så jag
nästan inte hinner med. Sen kom det som fick bägaren att rinna över.
Min hörlurssladd fastnar i gubbens ryggsäck och sliter av mig lurarna.
Han bara går vidare så jag får gå efter för att kunna ta loss min sladd.
Han vänder sig och tittar men bryr sig inte ens. Då brister det för mig och
jag skriker högt rakt ut. Folk tittar. Jag springer in i vagnen och svär Helvete!
Kastar bort en tidning som ligger på sätet. Två män i 40-års åldern stirrar
förvånat och förskräckt på mig. Jag sansar mig lite och säger Ursäkta, jag
har en dålig dag idag. Dom ser nästan ännu mer förskräckta ut över att jag
tilltalat dom och säger Det är ok, det kan hända alla.
Så om ni var på Slussens station idag vid halv tre och hörde nån skrika
så var det bara aggressiva lilla jag:(
Alltså, förstår ni hur jag beter mig? Pinsamt! Jag har verkligen problem.
Nu ska jag gå och dra nåt gammalt över mig och skämmas.
Haha, jag kan önska ibland att jag fick mål i mun och skällde ut en del jobbiga människor på stan. Min ilska går oftast ut över stackars Jens.. som i morse, jag klev upp och datorn var helt cp, då ringer jag till Jens på jobbet och skäller på honom (stackarn, det är ju inte hans fel) när han kommer hem säger han: du kan ju inte ringa och skälla i telefon sådär, chefen hade hört allt för han satt bredvid och frågat om det var dataproblem hemma.. det är pinsamt!
Sandra: Det där känner jag så väl igen;) Det blir ju riktigt pinsamt när nån annan hör. Speciellt om det är chefen. Fast jag kan tänka mig att chefen skrattade nog bara åt det. Men det var väl säkert lite pinsamt ändå för Jens hihi. Att man ska ha så svårt att lägga band på sig själv ibland*suckar*
Det var mitt fel att din morgon var förstörd och jag ber så mkt om förlåtelse. Jag e dum i huvet som förstör en sån underbar vacker flickväns dag, hoppas att du finner en plats i ditt fina hjärta och förlåter mig. Mwaah mwaah mhaah
Älskling: Ja, jag förlåter dig. Det som är så bra i vårat förhållande är att vi kan kommunicera så bra:) Du lyssnar verkligen på mig och tar till dig det jag säger. Mwaah!
HAHA man kan ju inte vara på topp varje dag. Känner sådär rätt ofta, fast det kommer ut i tystare form (för det mesta) ;)
Sara: Var glad för det;) Jag måste verkligen lära mig att lägga band på mig själv.
