DeeLight

Jag har just varit med om en av dom äckligaste saker
nånsin. Jag har svååår spindelfobi. Och jag har varit så
glad att jag sluppit spindlar i den här lägenheten. Jag har
bott här i 1½ år och bara varit med om en äcklig spindel i
porten, men inga inne i lägenheten. Idag pratar jag med
mamma (som jag höll på att skrämma ihjäl by the way)
och helt plötsligt känner jag nåt som snuddar vid insidan
på min arm, jag tror att det är ett hårstrå och tittar på midjan för
att ta bort det...på mig sitter en äcklig spindel med långa ben!!!
Jag skriker så hela kvarteret hör mig, sliter av mig linnet och kastar
iväg det. Mamma i luren blir ju jätterädd såklart. Jag tar luren igen
och får inte fram nåt utom hysterisk gråt och försök att ta andetag.
Mitt hjärta slår i 200 och hela jag skakar. (Jag skakar nu medans jag
skriver det här) Jag lyckas till slut få ur mig vad som hänt till mamma
och hon tycker jättesynd om mig för hon vet vilken fobi jag har. Tyvärr
kan hon inte komma och hjälpa mig eftersom hon bor i motala.
Mr J är ju i malmö så ingen hjälp där heller. Jag ringer pappa men han
har tagit ett par glas vin. Så nu sitter jag här och skakar och är livrädd.
Jag måste försöka ta tjuren vid hornen och göra nåt. Jag har tagit på mig
mina höga vinterstövlar för jag vågar inte gå utan nåt på fötterna. Jag har ingen
aning om vart spindeln är. Men jag får väl försöka dammsuga överallt. Men jag
kommer ju ändå inte veta om jag sugit upp den. Jag kommer ha såna mardrömmar i flera månader nu. Fast sova kan jag glömma att jag kommer kunna göra på ett par dar:(
Allt det här låter skitlöjligt, men om man inte har fobi så förstår man inte
hur hemskt det är. Jaja, nu måste jag försöka suga upp den. Håll tummarna.

Uppdatering: Jag har dammsugit överallt nu, men jag vet inte om jag sugit
upp den eller inte:( Jag kommer inte kunna sova inatt. Varje gång jag blundar
så ser jag spindlar. Och jag får fortfarande känslan av att den kryper på mig.
Usch, måste försöka tänka på annat nu.