DeeLight

Ja, jag är en worry wart. Jag oroar mig lätt. Men ska det vara så
jävla svårt att höra av sig? Igår skulle Mr J ut och efteråt skulle han
sova hos mig. Han skulle inte vara ute länge eftersom han skulle
börja jobba tidigt nästa dag. Jag vaknar klockan halv fem och ingen
Mr J i syne. Jag ringer hans mobil som är avstängd, vilket jag visste
skulle hända eftersom han inte hann ladda den innan. Ok, fine, men
man kan ju låna en kompis mobil och messa. Men neeej då. Klockan
nio i morse får jag ett sms. "Hej sweetest cutiepie, hoppas du sovit gott.
Jag har knappt sovit för jag fick skjutsa mormor och dom andra till båten"
Ok, first of all, bara låtsas som ingenting does not fly well with me. Second
of all, Nej, jag har inte sovit gott för jag har oroat mig att nåt har hänt eftersom
du inte kunde höra av dig. Och last of all, skyll dig själv om du inte sovit nåt
om du är så dum att du stannar ute för länge och sen ställer upp på att skjutsa
mormor and the gang till båten, när du vet att du ska jobba om ett par timmar.
Alltså, vad är det med killar? Är dom bara allmänt dumma eller är det jobbigt
att ta lite ansvar nån gång?

Agro anyone? Ja, här! *räcker upp handen*
Nu ska jag ut och shoppa bara för det!