DeeLight

Tack alla ni som skrivit fina kommentarer♥

För mig kändes det som världen stannade när Tweety försvann
men världen fortsätter att snurra vare sig man vill eller inte. Livet
fortsätter som vanligt som om inget har hänt. Förutom för mig.
Det gör fortfarande så otroligt ont och jag saknar Tweety så det
skär i hjärtat. Hon betydde otroligt mycket för mig. Vi hade ett väldigt
speciellt band hon och jag. Hon kom till mig när jag mådde riktigt
dåligt. Jag var sjukskriven och under 2½ år så var det hon och jag
mot världen.(sen joinade Pookie familjen) Hon var min lilla solstråle
som gjorde att jag mådde så mycket bättre. Hon är den tamaste fågel
jag haft. Hon var med mig överallt. I sängen, i duschen, i köket, i soffan.
Hon kom när jag ropade på henne. Hon blev alltid lika glad när jag kom
hem. Hon älskade att sitta på min axel. Hon älskade att komma och tigga
mat så fort vi åt. Hon älskade att duscha i vattenstrålen i handfatet.
Nåt sötare har man sällan skådat. Jag saknar allt det. Saknar
hennes små fötter på mig. Saknar hennes små ljud och prat.
Saknar hennes lukt. Saknar att känna hennes varma lilla näbb
och mjuka, lena fjädrar mot mina läppar. Saknar hur hon "diggade"
med huvudet när jag sjunger Tweetysången. Hur ska jag klara mig
utan allt det? Känns som jag aldrig kommer bli glad igen...